CeciliaJosefine

Då ska även en soffliggare som jag få komma ut och känna på det riktiga livet ett tag, jag ska börja jobba.. det ni, trodde ni inte va? ;)

Fick ett glatt samtal från Elin Nyström, designern för märket Stylein.. och ja, hon vill ha hjälp, hon vill ha min hjälp och jag kan bara inte tacka nej, för en sådan chans kanske man inte får igen, även om det bara är att ta emot hennes klädleveranser och så, så är det alltid en början och någonstans måste man faktiskt börja.
Att få jobba för en stor designer är faktiskt ganska ball ändå.. jag klagar inte..
Sen är det väl inte direkt ett heltidsjobb, men ändå ett jobb och en ny kontaktanknytning...


Jag är glad.
.

Sega ledighets dagar... när ska sommaren komma på riktigt?
Är rädd att jag får vänta på det tills jag kommer till mallis.. jag som hoppades på att kunna bättra på färgen i alla fall lite tills vi åker.
Med tanke på att mitt resesällskap fått tillbringa 2 veckor i 40 graders stekande värme precis innan vi ger oss av.. kommer gå runt självlysande bredvid henne på magalufs gator..
Det finns ju iförsig solarium, men då ska man orka ta sig dit också..ingen risk..

Jag är ganska gnällig och deppig just nu... beror nog mestadels på att jag har så jävla ont och måste knapra smärtstillande precis hela tiden, för att ens orka ta mig upp på morgonen.. min läkare vägrar svara när man försöker få tag på honom också.. måste ha nya recept på skiten..
Jag börjar bli lite orolig att detta ska hota grebbstadstripen, men förhoppningsvis inte.. jag får väl bita ihop, typ.. haha.

När jag har dessa dåliga sjuk-perioder så passar jag på att deppa ihop för precis allt annat, så typsikt mig..

Jag vill att allting här hemma ska vara som förut.. vill spola tillbaka tiden.. vill inte vara besviken på dig och inte känna som jag gör mot dig just nu.. det suger.. :(
Jag orkar inte se min mamma såhär sårad längre, det gör så jävla ont och det gör allting runt omkring så mycket jobbigare... jag klarar knappt av att lämna huset pga det dåliga samvetet jag får, för att lämna henne helt ensam under kvällen..

Sen pappa flyttade har jag sovit bredvid henne, varje natt...
När jag nu sover i min egen säng igen, kan jag knappt sova för att jag har dåligt samvete och tror att hon känner sig ensam då..
Jag har redan dåligt samvete för mallis-veckan.... när hon ska få sitta ensam hemma varenda kväll.. det gör så ont i mig.
Men samtidigt måste jag få ha min egen tid också, för jag behöver det... jag mår så jävla mycket sämre skälv av att inte göra det jag vill, eller att dygnet runt vara mitt i skiten...
Kalla mig självisk.. men jag behöver fly ibland... hur mycket jag än vill ställa upp för mamma <3

Nä usch vad jag gnäller... det är väl somsagt bara att bita ihop... det kommer alltid bättre dagar :)


Tänkte bjuda på två låtar som just nu går varma i mina högtalare, enjoy...

Så kom en såndär meningslös och jobbig dag då bara massa tankar trasslar till det i huvudet och man känner sig sådär allmänt nedstämd och hängig..

Det värsta är nog att du, som jag faktiskt aldrig trodde skulle sätta igång såhär mycket tankar i mig, är den person som faktiskt är anledningen till det denna gången..
Men just nu varken kan jag eller vet jag hur jag ska göra någonting åt det..det är väl bara att låta det vara, låta tankarna finnas där och vara så ärlig jag kan mot både mig själv och mot dig... för det sjuka är... jag bryr mig så jävla mycket om dig.. mer än vad du tror! För hur stora misstag du än gör nu och hur mycket jag än ogillar dem, så kan jag inte vända dig ryggen...
Men... klandra mig aldrig, för dina egna felsteg... ingen annan än du själv, är ansvarig för dina misstag...

Helgen har varit bra, fast mycket känslomässig.. många känslor som jag inte riktigt kan tyda och som är svåra att sätta på rätt plats..
Jag har träffat många människor som jag tycker mycket om och som får mig att må bra.. och de som får mig att må bra just för stunden, men inte mer..

Imorgon åker baby till makedonien i 2 veckor, för att sedan komma hem och vara hemma i bara några få dagar innan det är vår tur att lämna landet för 1 vecka..

Det ska bli så jävla underbart och vi kommer ha så jävla kul.. jag längtar så sjukt jävla mycket!

Däremot förstår jag inte riktigt hur det ska gå att inte ha dig här hemma under 2 hela veckor, att inte kunna ringa till dig precis när som helst, för att prata på om allt och inget i timmar..

Men, jag vet att du finns där ändå.. men ändå, du kommer vara så låångt borta..

Du&Jag i Magaluf, kan det bli bättre?

Jag lääängtar.. <3

Over and out..

Hejdå!

Helgen är återigen förbi och jag kan tillochmed säga att den blev riktigt trevlig, tack vare lördagens äventyr hemma hos Malin :)
Den innehöll trevligt sällskap, grillning för vissa, alkohol intag, jacuzzibad och ett och annat känslomässigt samtal..
Jag och S pratade ut och jag hoppas att hon förstod min tanke.. en go tjej som du, är värd så mycket bättre :)
Jag vet vad som finns bakom allt detdär som visar sig vara så bra och så underbart när det väl varar, men det finns så mycket mer bakom.. som senare tar över allt detdär fina och charmiga..
Men jag vet också, hur svårt det är att släppa..
Vill du prata mer om det, så lyssnar jag och försöker hjälpa så gott jag kan! Det är det minsta jag kan göra..

Sen blev jag också ganska känslomässig på ett helt annat plan, allting som tynger mig just nu, liksom släppte lite och en och annan tår kom nog också fram..
Tur att man har de vänner man har i sådana lägen <3

När det började rundas av hemma hos malin, blev det stressa till bussen och ta sig hemåt.. för min del, denna kväll, mot partille.. där jag somnade härligt.
Tack Malin, för en lyckad kväll..

För min del väntar Öland i veckan, det ska bli härligt :)
På återseende..

Puss och hejdå!

Hela dagen/kvällen igår gick jag runt med ett stort leende på läpparna och va som ett litet barn på julafton.... längesen jag kände mig så uppåt och glad faktiskt..
Det mesta berodde nog på att vi bokat resan och att jag äntligen har någonting att se fram emot..
Magaluf 08, kommer bli grymt!

Igår kände jag mig lite smått ond, men oj vad jag njöt av att höra din reaktion och se hur mycket du ser fram emot något som aldrig kommer inträffa..
Tycker nästan lite synd om dig, men sen kommer jag på mig själv... att varför i helvete ska jag tycka synd om dig? Så som du betett dig hela tiden? Haha, du förtjänar det..

Idag åker min moster och familj till öland.. jag har lovat att vara i deras lägenhet och passa deras misse..
Ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hemifrån lite, samtidigt som jag får detdär dåliga samvetet som jag alltid går och bär på, så fort jag lämnar huset här hemma.. men jag tror jag behöver det nu.
Så är det någon som också känner för att komma hemifrån lite och kanske är sugen på någon vinkväll eller två, så är ni väldigt välkomna till partille :)

Ska i alla fall åka dit sen och få nycklarna, släppa in katten, ge henne mat och sen ska jag hem till Malin, som bjudit in till grillparty.. så där tänkte jag spendera min kväll, det kommer bli trevligt hoppas jag.. kan nog behöva det också.
Jag hoppar dock grillningen tror jag och håller mig till flaskan istället, jag har ingen lust att fixa iordning massa mat, som jag sedan kommer sitta och bara peta lite i och sedan höra allas tjöt om att jag faktiskt måste äta mer.. mina änglar såg ju hur det gick sist vi grillade, inte mkt som åkte ner i min mage där inte..
Känns som om jag behöver få koppla bort allting lite ikväll faktiskt... och hur gör man det bättre än tillsammans med en flaska bacardi och människor man tycker väldigt mycket om?

Jag ser i alla fall fram emot kvällen och ger Malin en stor eloge som styr upp någonting, det tycker jag att du gör heeelt rätt i gumman..
Vi gör kvällen till någonting bra...


Hejdå!

Gick ut i regnet alldeles nyss, när det öste ner som mest..

Ställde mig mitt på altanen och bara lät det ösa över mig..

Efter bara några sekunder kom tårarna, de bara rann, allting brast..

Jag lät tårarna rinna, utan förhinder, utan stopp..

På något sätt va det en sån skön känsla, jag kände inte skillnad på tårarna och regnet, jag bara lät det rinna.. tills regnet sluta..

Jag tror det va då jag kom på mig själv med tårarna.. först då, märkte jag att jag grät..

"Det syns inte att man gråter när det regnar
Änglarnas sympati är underbar att känna
Man kan gå - och få
Låta himlens tårar nå Ner i hjärtat - skingrar smärtan
Det syns inte att man gråter när det regnar"

Jag har en tuff tid just nu, men ibland känner jag hur jag börjar återhämta mig och det mycket tack vare mina älskade vänner, mina änglar, som visar att dem finns där.

Jag har gråtit och fått dem att gråta med mig. De har gråtit och fått mig att gråta med dem.

Änglar är de som hjälper dig att flyga när dina egna vingar är brutna

Jag har så mycket som jag skulle vilja skriva, som bara vill komma ut och lätta mitt hjärta.. men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få ur mig det, någonstans säger det stopp.. jag tror det är vid den gränsen när man känner hur tårarna bränner bakom ögonen och bara väntar på att forsa nerför kinderna, utan slut.. ungefär vid den gränsen... ja, det är då jag drar mig tillbaka, det är då orden tar slut och allting förträngs eller ignoreras..

Jag låter hellre min omgivning tro att det är okej, att det funkar och att jag inte alls egentligen vill prata om det. Det är ju lättast så, eller hur?

Men.. det är inte okej, det är långt ifrån okej. Jag kan låtsas hur mycket jag vill, jag kan roa mig och le mitt största leende, jag kan dansa, skratta och ha kul... men... det är fortfarande inte okej. Jag vet inte om det någon gång kommer att bli okej.

Denna sommar, precis som alla andra somrar, va menad att bli den bästa..

Vi skulle hitta på saker, umgås, göra allt det där som hör sommaren till..vad hände?

Tanken var väl kanske att vi skulle leva livet.. men, det är långt ifrån vad jag gör just nu... eller? Är det kanske precis det jag gör... lever livet.. lever livets mörka sida.. ? Vad vet jag..

Magaluf är i alla fall på gång nu, imorgon bokar vi förmodligen...

Lite komiskt att en viss M tydligen bokat precis den veckan jag fått honom att tro att vi skulle åka..

Sorry to say it M, men vi är nog bara där nere samtidigt en kväll... vi kommer dagen innan ni åker.. så hoppas inte på för mycket!

Däremot gör jag din kära J en stooor tjänst!

Folk förändras.. så är det..

Let's face it..

My weakness is that I care too much..

Jag kan inte förstå hur en människa kan sjunka så lågt? Hur man kan svika de som står än närmast så grovt.. det är för mig helt ofattbart!

Hur FAN rent ut sagt, kan du med? Inte nog med att du är alldeles för feg för att stå för dina handlingar och lägga alla korten på bordet.. utan du ska dessutom sätta oss i en jävlig situation för att skydda ditt eget skinn..

Du har alltid varit min stora och enda förebild, du har alltid varit den som gett mig hopp om bättre personer, du har alltid varit ALLT för mig..

Just nu känns det som om hela mitt liv rasat samman, som om allting helt plötsligt tappat sin mening... vem ska jag nu få hoppet ifrån? För hur ont det än gör, så kommer jag aldrig igen kunna se upp till dig på samma sätt som jag alltid gjort.

Det gör så jävla ont att vara så besviken på dig, för det va det sista jag trodde..

Du va den sista personen jag trodde kunde sjunka såhär lågt..

Om du bara visste hur mycket tårar du orsakar och hur mycket tillit du förlorar..

Vet du vad det värsta av allt är?

Att du inte ens tycker att du gör fel...

Jag tvivlar aldrig på din kärlek till mig, har aldrig gjort och kommer aldrig göra..

Jag älskar dig också, och kommer alltid göra..

Du är trots allt en del av mig..

Tack vare dig, har jag tappat allt hopp angående vissa saker..

Och btw... om du ville veta, jag va på sjukhuset idag... det gick inte så bra!!

Inte ens en tanke på att fråga eller?