CeciliaJosefine

Jag har så mycket som jag skulle vilja skriva, som bara vill komma ut och lätta mitt hjärta.. men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få ur mig det, någonstans säger det stopp.. jag tror det är vid den gränsen när man känner hur tårarna bränner bakom ögonen och bara väntar på att forsa nerför kinderna, utan slut.. ungefär vid den gränsen... ja, det är då jag drar mig tillbaka, det är då orden tar slut och allting förträngs eller ignoreras..

Jag låter hellre min omgivning tro att det är okej, att det funkar och att jag inte alls egentligen vill prata om det. Det är ju lättast så, eller hur?

Men.. det är inte okej, det är långt ifrån okej. Jag kan låtsas hur mycket jag vill, jag kan roa mig och le mitt största leende, jag kan dansa, skratta och ha kul... men... det är fortfarande inte okej. Jag vet inte om det någon gång kommer att bli okej.

Denna sommar, precis som alla andra somrar, va menad att bli den bästa..

Vi skulle hitta på saker, umgås, göra allt det där som hör sommaren till..vad hände?

Tanken var väl kanske att vi skulle leva livet.. men, det är långt ifrån vad jag gör just nu... eller? Är det kanske precis det jag gör... lever livet.. lever livets mörka sida.. ? Vad vet jag..

Magaluf är i alla fall på gång nu, imorgon bokar vi förmodligen...

Lite komiskt att en viss M tydligen bokat precis den veckan jag fått honom att tro att vi skulle åka..

Sorry to say it M, men vi är nog bara där nere samtidigt en kväll... vi kommer dagen innan ni åker.. så hoppas inte på för mycket!

Däremot gör jag din kära J en stooor tjänst!

Folk förändras.. så är det..

Let's face it..

My weakness is that I care too much..