CeciliaJosefine

Du har alltid varit min förebild. Under hela mitt liv så har jag sett upp till dig.

Jag har alltid litat på dig till 100 % och jag har alltid ansett dig vara min bästa vän!

Du har alltid varit min trygga punkt, till dig har jag alltid kunnat fly, när allt annat känns meningslöst och falsk.

Du har alltid ställt upp för mig och ställt saker och ting tillrätta!

Du har aldrig gjort mig riktigt besviken....

Fram tills nu!!

Jag vet inte hur jag ska reagera, eller vad jag ska säga!

Det är som ett knivhögg i ryggen som förväntas läka efter en natt..

Du beter dig och handlar på ett sätt som en 10 åring hade gjort bättre..

Du sårar de som står dig allra närmast, utan att förstå..

Så va man hemkommen från Grekland och tillbaka till vardagen här hemma i Sverige igen.

Om resan finns väl inte så mkt mer att säga än att den va väldigt lugn, avkopplande, behövlig och underbar. Så långt från en party resa man kan komma typ och det va precis så jag ville ha det.

Hemma i Sverige igen möts man av regn och rusk, ja en helt vanlig svensk sommar helt enkelt, va väl dum som förväntade mig någonting annat.

En resa som denna får än att tänka väldigt mycket och man kommer till insikt om vissa saker, man inser väldigt mycket och får också renska skallen på väldigt mycket!

Sen i slutet av februari har jag tagit ett roll som jag egentligen inte velat ha, som bara fått mig att må ännu sämre och som hela tiden lastat mig med ångest och dåligt samvete.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna rollen, för någon gång måste det faktiskt hända.. jag är bara rädd att den dagen kommer för stunden ge mig ännu mer ångest känslor och dåligt samvete, men som sagt, för stunden.

Jag tror att jag behöver åka iväg, med någon eller några av mina kompisar, bort från dethär, för att inse att jag aldrig kommer kunna förändra något som redan är och som så kommer att vara.

Jag kan inte sitta barnvakt åt någon som egentligen borde sitta barnvakt åt mig, jag kan inte låta hela denna situationen rubba mina viljor och mina sociala förhållanden.

Jag kan helt enkelt inte sätta mig i en roll som jag egentligen inte vill ha, jag måste tänka lite på mig själv!!

Jag har ju Magaluf att se fram emot, förhoppningsvis, vi måste se till så att detta blir av nu tjejer!

Och Grebbestads-helgen såklart!

Något annat som jag lärt mig, fast inte under just denna resan, utan under en lång period är att LITA ALDRIG PÅ NÅGON förrän denna person verkligen bevisat för dig om och om igen att det går att lita på honom/henne.

Framför allt när det gäller killar/kärlek..

Jag kommer aldrig mer låta en kille få mig att tro att han är den rätte, om jag innerst inne känner att det är fel, aldrig mer.

Jag har från början jävligt svårt att lita på killar eller ta åt mig av vad de säger.. för jag helt enkelt tror inte på det, det är bullshit och bara ett smörigt sätt för att få tjejen i säng.

Men så har jag alltid trott att det bara är jag och mitt dåliga självförtroende och dåliga förtroende till just killar som stoppat, men nej.. det är min magkänsla varje jävla gång och magkänslan är vad man ska gå på.

Jag har gått och mått dåligt i vissa stunder över att jag inte kunnat visa en kille tillit, ta åt mig av vad han sagt för att jag helt enkelt inte vågat, jag har inte velat lägga mitt hjärta i spelet, åtminstonde inte synligt, för den oerhörda rädslan över att ännu en gång bli sårad.

Och fyfan va rätt jag har varje gång.. just när jag blottat mitt hjärta, just när jag kanske börjat trott att det är mig det är fel på, ja, just då visar sig denna killen vara precis det svin jag från början utgått ifrån.

För samma här, ALLA killar är svin, tills den dagen han bevisat motsatsen!!

Ingen har för mig ännu bevisat motsatsen.. bara bekräftat det jag alltid trott!

Jag har helt enkelt väldigt svårt att tro att jag kommer kunna lita på en kille igen, och att "the one" verkligen finns.. men vem vet, man kanske blir överraskad i framtiden.

Jag har i alla fall för längesen slutat leta..

Ja ja, slut på gnäll!

Här har det varit bloggttorka ja, ledsen för min återigen kassa update, har helt enkelt inte haft orken eller inspirationen att skriva, trots den senaste händelserika tiden.

Studenten! Hur bra va inte den dagen då? Helt fantastisk, klockren från början till slut!

25 timmar höll vi igång..

Ja, alltifrån party i taxin in till skolan klockan 09.00 på morgonen, till grym fest inne på park lane.

Allt va så klockrent och välorganiserat och måste bara ge en stor eloge och ett stort tack till Stephanie och hennes söta föräldrar som ordnat en champagne frukost som vi aldrig ens kunnat drömma om, så sjukt bra!

Ja, vid 04:30 började dagen för min del, klockan 07:00 befann vi oss i Torslanda där champagnefrukosten ägde rum och hur taggade va inte alla då? Sjukt!

Efter härlig frukost, goda jordgubbar, sprudlande champagne och massa kort väntade 2 taxi "mini-bussar" på oss som skulle ta oss till skolan.

I vår taxi började festen på allvar, chauffören hade laddat upp med grym musik som han spelade på högsta volym, så ja.. det va ju bara att röja.. cider i ena handen och champagne i andra, klockan 09.00 på morgonen, det kändes helt rätt! Måste väl erkänna att jag redan då började känna av.

Utanför skolan möttes vi av naturgrabbarna som va grymt taggade och drack öl. Efter massa tjöt och lite skrivande i varandras mössor begav vi oss upp i skolan, där lärarna kollade igenom varenda liten väska och ficka efter alkohol, mycket fick dem beslagta.. räckte garanterat till förfest för hela lärar-ligan senare på kvällen. Desto tråkigare för oss som fick ett redigt uppehåll från drickat, vilket märktes av, då stämningen va något off under tiden inne på skolan.. kanske var man glad för alkohol uppehållet dagen efter.

Efter ännu mer skrivande i varandras mössor, fotografering, betygutdelning, tal, lunch osv. började man känna av nervositeten bland studenterna, men även hur sjukt taggade alla var inför utspringet.

Ska jag vara ärlig, kunde jag knappt stå rakt på benen pga. min nervositet..

Klockan 13.00 va det dags, alla elever stod klassvis och laddade, sjung och skrek innanför dörrarna.. musiken sattes på, freddan höjde rösten och så va första klassen ute, Mp3a....Sen, Nv3a... och shit, nu va det våran tur... SP3A... vilken känsla, vilken kick.. allt liksom bara släppte och ut i folkmassan sprang vi.. sen sista klassen ut, älskade Sp3b <3

Champagne sprutades, studenter kramades och alla va så sjukt jävla glada... allas leenden sa allt.

Sen va det till att leta upp nära och kära, det va inte det lättaste bland allt folk vill jag lova, men väl framme kändes allt så jävla underbart, krama mami och resten, bli överöst med blommor, nallar, kramar och gratulationer.. Nu i efterhand känner jag att allting kring utspringet gick så fruktansvärt snabbt, hann ju knappt prata med vissa, det va bara så rörigt och så mycket känslor.. men alla som va där, tack ! Och tack för alla blommor och presenter och förlåt för att jag va så snurrig, haha..

Så va alla uppe på flaket, musiken sattes på och JÄVLAR vilket drag, vilken känsla, vid denna tiden hade också alla börjat öppna champagne flaskor och cider/öl burkar, stämningen va på topp.

Värmen va sjuuuk, men vem brydde sig om det? Ingen, möjligtvis dem som kom för att titta på oss, haha.

Flaken började rulla ut från "skolgården" och mot avenyn.. vilket party säger jag bara, så sjukt kul.. En härlig runda runt i stan, stopp uppe vid poseidon för bad i fontänen och fest med andra studenter, sen vidare runt i stan igen, för att sedan bli avsläppta uppe vid Götaplatsen igen. Ca: 1 ½ timmes flak-festande blev det, jag hade lätt kunnat åka 3 timmar till, sjukt kul.

På Götaplatsen väntade Papi och steffe med raggar-åket för mig, malin och michaela.. Där väntade även ytterligare med förfriskning i form av cider, mumma!

Musiken på högsta volym, lite halvhesa röster som fortfarande skrek för sitt liv, och iväg bar det. Ännu mer cruising runt avenyn, brunnsparken och hela köret, innan det bar av mot backa för att först släppa av malin på hennes mottagning, sen michan på sin. Ja, då va det bara jag kvar i bilen, inga ledsna miner för det.. vafan, man kan la parta själv?

Väl hemma mer eller mindre ramlade jag ur bilen in i famnar på släkt och vänner.

Tack för alla helt underbara presenter!

Ja, väl hemma kom också tårarna.. inget smågråt direkt, mer eller mindre störtlip, men vafan då.. så går det!

Efter ett tag hemma, började även bakfyllan smyga på. Bakfull klockan 17.00, lyckat.. mycket lyckat!!

Men det va ju som pappa sa... Nu finns det två alternativ: Gå och lägga sig och förmodligen inte vakna igen och då missa hela kvällen, eller fortsätta supa..

Inte så svårt..

Efter många glas vatten, 2 alvedon och en kall dusch var jag på banan igen..

Park Lane väntade..

Vid 23-tiden entrade vi stället och festen var igång..

Dans på stolar, dans på bord, dans på scen och ja, lite dans på självaste dansgolvet lyckades vi nog också med om jag inte minns fel.

Själv tillbringade jag tydligen mest tid vid bordet, haha..

Runt 4 halv 5 -tiden deckade jag i taxin hem... vid 5 halv 6-tiden sov jag helt underbart i min varma säng..

Dagen efter, finns inte så mkt att säga... ni förstår nog!!

Min stackars Dinova hade ont i huvudet nästintill hela kvällen, misstänker bakfylla..

Men underbar som hon är, höll hon god min hela kvällen och fanns verkligen där för att göra kvällen till den bästa!

Även Nella-underbaring var där och hjälpte mig att göra kvällen till den bästa någonsin..

Och alla ni andra, som fanns där och gjorde kvällen helt oförglömlig... TACK!!!

Och för att inte glömma alla min klass och skolkamrater, taaaack <3 Dessa tre år med er har varit helt fantastiska och dem kunde inte avslutas på bättre sätt!!

Vissa av er har jag påbörjat en förhoppningsvis livslång vänskap med... och andra knappt pratat med... men jag kommer sakna er, och jag hoppas att vi snart ses igen!!

Anastasia, Malin, Michaela, Johanna och Sophia... tack för att ni gjort min gymnasietid till vad den varit, utan er hade jag inte stått här idag, jag hade aldrig orkat mig till skolan om det inte varit för er tjejer, det vill jag att ni ska veta!!! Detta betyder inte slutet för oss, det är bara början tjejer!

5 juni 2008 - en dag att minnas livet ut! Bästa dagen någonsin!!!

Ja, detta inlägg blev vääldigt långt... och det kan inte ens i närheten beskriva hur underbar morgonen/dagen/kvällen/natten va.

Bilder kommer inom kort...