CeciliaJosefine

Så va man hemkommen från Grekland och tillbaka till vardagen här hemma i Sverige igen.

Om resan finns väl inte så mkt mer att säga än att den va väldigt lugn, avkopplande, behövlig och underbar. Så långt från en party resa man kan komma typ och det va precis så jag ville ha det.

Hemma i Sverige igen möts man av regn och rusk, ja en helt vanlig svensk sommar helt enkelt, va väl dum som förväntade mig någonting annat.

En resa som denna får än att tänka väldigt mycket och man kommer till insikt om vissa saker, man inser väldigt mycket och får också renska skallen på väldigt mycket!

Sen i slutet av februari har jag tagit ett roll som jag egentligen inte velat ha, som bara fått mig att må ännu sämre och som hela tiden lastat mig med ångest och dåligt samvete.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna rollen, för någon gång måste det faktiskt hända.. jag är bara rädd att den dagen kommer för stunden ge mig ännu mer ångest känslor och dåligt samvete, men som sagt, för stunden.

Jag tror att jag behöver åka iväg, med någon eller några av mina kompisar, bort från dethär, för att inse att jag aldrig kommer kunna förändra något som redan är och som så kommer att vara.

Jag kan inte sitta barnvakt åt någon som egentligen borde sitta barnvakt åt mig, jag kan inte låta hela denna situationen rubba mina viljor och mina sociala förhållanden.

Jag kan helt enkelt inte sätta mig i en roll som jag egentligen inte vill ha, jag måste tänka lite på mig själv!!

Jag har ju Magaluf att se fram emot, förhoppningsvis, vi måste se till så att detta blir av nu tjejer!

Och Grebbestads-helgen såklart!

Något annat som jag lärt mig, fast inte under just denna resan, utan under en lång period är att LITA ALDRIG PÅ NÅGON förrän denna person verkligen bevisat för dig om och om igen att det går att lita på honom/henne.

Framför allt när det gäller killar/kärlek..

Jag kommer aldrig mer låta en kille få mig att tro att han är den rätte, om jag innerst inne känner att det är fel, aldrig mer.

Jag har från början jävligt svårt att lita på killar eller ta åt mig av vad de säger.. för jag helt enkelt tror inte på det, det är bullshit och bara ett smörigt sätt för att få tjejen i säng.

Men så har jag alltid trott att det bara är jag och mitt dåliga självförtroende och dåliga förtroende till just killar som stoppat, men nej.. det är min magkänsla varje jävla gång och magkänslan är vad man ska gå på.

Jag har gått och mått dåligt i vissa stunder över att jag inte kunnat visa en kille tillit, ta åt mig av vad han sagt för att jag helt enkelt inte vågat, jag har inte velat lägga mitt hjärta i spelet, åtminstonde inte synligt, för den oerhörda rädslan över att ännu en gång bli sårad.

Och fyfan va rätt jag har varje gång.. just när jag blottat mitt hjärta, just när jag kanske börjat trott att det är mig det är fel på, ja, just då visar sig denna killen vara precis det svin jag från början utgått ifrån.

För samma här, ALLA killar är svin, tills den dagen han bevisat motsatsen!!

Ingen har för mig ännu bevisat motsatsen.. bara bekräftat det jag alltid trott!

Jag har helt enkelt väldigt svårt att tro att jag kommer kunna lita på en kille igen, och att "the one" verkligen finns.. men vem vet, man kanske blir överraskad i framtiden.

Jag har i alla fall för längesen slutat leta..

Ja ja, slut på gnäll!

Ha en fin kväll!

Btw... Ulrica, jag saknar dig! Mer än någonsin!