Dålig dag x 1000000000
Jag hatar de dagarna när allting bara kommer över dig, som om alla känslor du har i kroppen gaddar ihop sig och liksom bara bestämmer sig för att komma över dig, trycka ner dig till botten för att göra det så svårt som möjligt för dig att sen ta dig upp igen.
När det inte spelar någon roll alls vad som händer runt omkring dig, för allt känns bara meningslös, tråkigt och allmänt skit ändå.
När minsta lilla får dig till tårar och folkmassor får dig att bryta ihop..
När inte ens det sötaste och mest efterlängtade sms kan få dig att le..
Då det känns som om verkligen allt går emot dig och allt som en gång kändes ganska okej, helt plötsligt känns så jävla hopplöst!
När du vaknar på morgonen med ångest och bara ser den nya dagen som en fortsättning på ett evigt helvete..
Ja, de dagarna hatar jag!
Jag vill att min pappa ska komma hem, mer än något annat..
Jag vill att allting ska gå tillbaka till normalt igen..
Jag vill kunna knäppa med fingrarna så är allt i skolan klart, allt det jag har att ta igen, det vill säga mer eller mindre alla kursmål i åk 3, ska vara uppnådda.
Jag vill att min ångest ska försvinna och jag vill inte att min smärta ska komma tillbaka, som den nu gör..
Jag vill inte se tillbaka på mina ungdomsår, som de värsta i mitt liv... som jag kommer att göra.
Jag vill gå tillbaka till mitt gamla jag, då jag mötte alla problem med styrka och mod, då jag vägrade falla..
Jag vill hitta tillbaka till min motivation och glädje..
Jag vill spola tillbaka tiden ca: 5 år och göra saker och ting annorlunda.. uppskattat de liv jag hade då, mer.. uppskattat varje enskild dag och gjort det bästa av den..hoppats på att aldrig bli sjuk..
Jag vill att allting ska vara som förr!! Då allting va bra..
Jag vill inte vara den lipsill som jag nu är, som bara gnäller och tycker synd om sig själv.. för jag vet att det finns dem som har det värre än jag..
Jag vill åka härifrån och bara ta med mig de jag tycker om.. ni vet vilka ni är.
Jag vill kunna visa mina vänner mer uppskattning än vad jag gör, för jag vill att dem ska veta hur mycket dem betyder..Pappa, kom hem!!
Mamma, kämpa, va stark!!
Älskling, Du är otroligt stark ! Även om du känner dig det just nu.. så ska du veta att du är verkligen det. Du gnäller verkligen inte alls, eller är inte någon lipsill.. Du är en av dom starkaste människorna jag känner ! Man får faktiskt tycka synd om sig själv. Och visst det finns kanske människor som har det "värre", men så kan man aldrig säga. För det finns också människor som har det mycket lättare än du, men som knappt kan ställa sig upp efter en kris.
Jag älskar dig så jävla mycket, och utan dig vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort. Du är underbar! Jag finns alltid här för dig..
Om du vill gråta, skrika, prata, vara tyst.. vad som helst.. så ring mig när som helst! (L)
