CeciliaJosefine

Det är svårt att hålla hoppet uppe, när det gång på gång ska förstöras av ytterligare jobbiga besked från läkare. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte hur länge till jag orkar ha det där lilla ljuset som sen lika fort släcks igen.

Att hela tiden hoppas och verkligen tro på att saker och ting kommer bli bra, men sen tryckas ner av dåliga nyheter är inte alltid det lättaste, och när man hållit på så i mer eller mindre 4 år, så orkar man inte länge till.

Det är inte heller det lättaste att behöva sina vänner mer än någonsin, när jag vet att det är svårt för dem att förstå.

Jag vill inget hellre än att finnas där för er och jag lyssnar så gärna på er, när ni mår dåligt.. jag försöker i alla fall.

Men tro mig, då behöver jag att ni lyssnar på mig också... även om det kanske bara handlar om att jag får prata av mig, utan att det ska kännas som någonting jobbigt.

Ni kommer aldrig ens kunna sätta er in i min situation.. och det är jag så glad för.

Vet ni hur mycket en mening som "Hur mår du gumman?" eller "Du är stark" eller kanske "Du klarar det här, vi kämpar med dig" betyder?

Mer än vad ni tror.

Bara för att man skrattar och ler när man ses, betyder inte det att jag mår bra..

Jag menar inte att jag har de svårare eller jobbigare än någon annan, för allas problem är stora för än själv och andra kan aldrig förstå hur problemen är för andra personer..... men jag försöker i alla fall.

Jag har de vännerna som är mer än guld värda och som alltid finns där för mig, alltid. Ni vet vilka ni är och er värderar jag högt. Det är tack vare er som jag orkar kämpa♥

Men det är tydligt vilka som verkligen bryr sig på riktigt!