Upprörd*
Visst, jag tycker det är roligt när folk läser och kommenterar mina inlägg här i bloggen. Men när personer som inte känner mig och som inte har den blekaste aning om vad inläggen handlar om, uttalar sig på ett sätt som faktiskt sårar, så gör det mig upprörd.
I min blogg skriver jag om mitt liv och om mina känslor, jag är väl medveten om att vem som helst kan gå in och läsa vad jag skriver och jag tar det, för jag har egentligen ingenting att dölja. Men i ett inlägg som mitt senaste, där det framgår ganska tydligt, att det är ett känslosamt och jobbigt ämne jag tar upp, som en, till mig, okänd person, inte har en aning om vad det handlar om och definitivt inte har ett skit med att göra, kommenterar på ett så otrevligt sätt, då går det på något sätt över gränsen. Visst, kommentera, men på det sättet, allvarligt talat?
Till mitt senaste inlägg, fick jag en kommentar som löd såhär:
" När du säger vi hur många menar du då? Ursäkta men livet förändras, folk träffar nya människor.
Man kan inte hålla fast vid samma människor om peronerna vill gå vidare och inte ha det som det varit. Att tro att allt skall vara som det är just nu i livet är väldigt omoget. folk kommer folk går vidare, vissa finns kvar, dom som inte gör det är människor som känner att dom själva har ett eget liv och vill gå vidare.!
Man kan inte tvinga någon eller vänta i evigheter på att peroner skall börja höra av sig igen.
Det är bara du som blir lidande just nu."
Så först,mitt svar till din fråga: När jag menar VI, så menar jag framför allt 5 personern: Min mamma, min pappa, min lillebror, min storasyster och mig själv, men även andra närstående till vår familj. Kan du nu förklara hur jag ska tänka på ditt sätt istället, när det jag skrev om i mitt inlägg handlar om min pappa som efter 27 år lämnat min mamma.
Min mamma är fullständigt knäckt och likaså min pappa, även om han är den som stuckit.
Jag förstår varför min pappa inte orkar mer och jag vet anledningen till varför och jag förstår självklart min mamma som är ett fullständigt vrak just nu. Jag och min syster har börjat bråka om det här, pga våra så olika tankesätt.
Vi hade en dåligt dag och fullständigt kaos utbröt och hon skrek det jag citerar i mitt senaste inlägg.
Så ja, vidare till mina frågor till dig angående din kommentar "Amanda M"
Ska jag inte hålla fast vid min familj hela livet? Visst, livet förändras... men familjen, hallå?
Vill min familj gå vidare från mig, eller vad är det du försöker få fram? Är jag omogen som utgår ifrån att min familj ska finnas hos mig?
Vill du förklara hur du menar med din kommentar? Om inte, ge FAN i att kommentera om du inte har en aning om vad det handlar om, snälla!! Det sårade!!
Ursäkta mitt utbrott, ytterligare en dålig dag!! Detta inlägg blev väldigt öppet nu kände jag...men somsagt, jag har inget att dölja!!!
Gumman det är bra! Fortsätt så! ta ut din ilska!!! Amanda M, en riktig idiot som tydligen inte vet ett piss om livet och dess motgångar!
Starkt Silla..
Hon är ju löjlig, frågan är om hon har något eget liv? :S
Tack älsklingar (L)
Visst jag vet inte vem du är känner dig inte och har ingen aning om vem du är som person, vet inte hur jag hitta din blogg men jag har varit inne här lite då och då, har förståt att du inte mått bra. Och att personerna i ditt liv är vädigt viktiga för dig. Familj skall alltid vara nära. Familjen är det man skall hålla hårt om vilket du gör.
Du skriver ofta om din vänner. Jag trodde att det var dina vänner du skrev om. Jag tycker bara att man inte skall bli för beroende av dom eftersom man aldrig vet.. någon måste flytta, någon börjar studera det finns många anledningar till att ha vänner, det finns också andledningar till att inte känna att livet hänger på sina vänner.
Nu när jag vet att det är din familj du pratade om så förstår jag! Jag har misst många i mitt liv så jag vet visst livets motgångar!
Sedan är det väldigt löjliga kommentarer som vissa här skriver.
Nej, du känner inte mig och därför har du inte heller den blekaste aning om vad jag gått eller går igenom.
Jag tycker du har ett väldigt konstigt sätt att se på vänner.
För mig är mina vänner något av det viktigaste jag har, och det är skillnad på vänner och kompisar.
Jag vet vilka som stannar, när resten går, dem håller jag fast vid. Riktig vänskap övervinner det mesta, so what om någon måste flytta.
Ja, familjen ska man hålla hårt om, men även sina vänner. Jag har inte spec många som jag anser vara mina riktiga vänner, men dem få jag har, tar jag vara på!
Vad hade livet varit utan sina vänner? För mig, inte speciellt mycket värt.
Jag förstår bara inte riktigt vart du ville komma med din kommentar, och den gjorde mig upprörd! Förstår du inte det, är det upp till dig.
Du förstår itne mig jag förstår inte dig. Vi är antagligen väldigt olika som personer. Jag mer självständig men förstår att vänner är en del av livet som är värt att leva för. Vad du står för vet jag inte, skall lämna dig och din värld ifred nu.
Vill bara säga att jag hoppas verkligen det löser sig för dig och din familj. Det är hemskt när familjer splittras. Hoppas du inte blir upprörd nu.
Ge dig nu Amanda.
Du har ingen aning om vad vänner är, på det sättet du skriver och kommenterar en helt okänd människas blogg är bara omoget och respektlöst!
Oh nej, det är inte löjligt att hennes vänner tycker att du är sjuk i huvudet. Det är normalt. Om du hade haft vänner, så hade dom nog också agerat så, om du nu hade varit i Sillas sits.
Blir så otroligt förbannad på människor som dig!
Silla, som sagt jag finns alltid här för dig! Och jag kommer alltid att finnas här för dig. En vän som dig borde alla ha! Jag älskar dig.
