CeciliaJosefine

Ja, nu är jag äntligen hemma från sjukhuset igen.. och inte bara på permission.. och det är såå skönt.
Över 1 veckas tid på sjukhuset tar på krafterna, man känner sig inte direkt friskare av att ligga där dagarna i ända.. Bara att få komma hem, får mig att känna mig i alla fall något piggare.
Att få somna och att få vakna upp i sin egna säng... stora säng.. är underbart.
Jobbigt att det hela tiden ska komma hem sjukvårdare och så nu i 3 veckor , 3 ggr om dagen framöver, är jävligt segt.. men det är värt det sålänge jag slipper ligga inne hela perioden, vilket är alternativet.

Ja, så för tillfället går jag runt med en nål i armen, eller nej.. nu sitter den faktiskt på handen..villket är jävligt irriterande.
Jobbigt att behöva byta den var 3.e dag, med tanke på hur svårt det varit för dom att sticka mig.. innan tyckte jag inte det va så jobbigt med nålarna.. men nu är det ångest så fort det närmar sig.. 5 ggr innan dom lyckas, är tungt.

Jag saknar skolan.. Ja, visst är det sjukt.. sakna skolan? Det kan man väl inte göra ? Jo, faktiskt.. jag vill verkligen tillbaka dit nu och ta tag i allting, så jag slipper allt sen, det kommer bli jobbigt som fan.
Men men, får vänta 3 veckor till.. ingen skola, sålänge jag har nål!
Men det är nog inte själva skolan jag saknar så mycket, utan alla kompisarna... Ååh, jag saknar er, så jävla mycket.. Att bara får se er, få en kram, få prata lite .. skulle göra mig så mycket piggare med en gång.

Jag saknar alla min vänner.. inte bara de på skolan, utan alla mina änglar ! Ni vet precis vilka ni är ! Ni betyder. Bara att veta att jag har er, får mig att kämpa vidare.

Inser att detta inlägget blir fullt med gnäll, klagomål och sånt.. men jag behöver skriva av mig..
Med sånna här inlägg vill jag inte att ni ska tycka synd om mig.. jag gnäller för min egen skull, jag vill få ut allting.. så slipper mamma & pappa få all skit.

Mamma,Pappa, Storasyster

Tack för att ni finns för mig..jag beundrar er så jävla mycket.. under denna tiden som varit och är den jobbigaste i mitt liv, har ni ställt upp för mig varenda sekund.. Hade aldrig orkat detta utan er. Ni är guld värda.

Förlåt för all skit ni fått stå ut med.. men jag vet att ni förstår.

Vännerna

Tack till er med.. för att ni finns, för att ni ställer upp och alltid lyssnar. Jag kan alltid räkna med er, och det behöver jag nu. Sådana som er, finns det inte gott om.

Jag vet att jag gnäller, jag vet att jag är jobbig... förlåt för det. Behöver er vid min sida hela tiden.. och det vet jag att ni har. För er kommer jag alltid ställa upp ändå.. hur nere, gnällig, deppig jag än är... så finns jag alltid för er!

Jag inser nu att det förmodligen bara kommer kunna bli bättre ... värre kan det inte bli, eller det skulle jag aldrig orka.
När jag blickar tillbaka på denna tiden, kommer det definitivt inte vara den lyckligaste delen av mitt liv..

Så ännu en gång... FÖRLÅT FÖR ALLT GNÄLL! Men stå ut lite till.. :$

Take Care (L)