Finally..
Ja, då va behandlingen äntligen över och precis som jag trodde bröt jag ihop. Väl utanför sjukhuset brast allt, jag grät, oj vad jag grät.. jag kände verkligen hur allt bara släppte. Pappa stod och kramade om mig i säker 10 minuter och berättade för mig hur stark han tycker jag har varit och hur stolt han är över mig. Jag kunde inte sluta gråta, jag va helt färdig. Helt sjuk känsla, men antar att allt som jag haft inom mig, allt som vart så jobbigt, allt som jag inte pratat om, bara släppte.
Och jag måste faktiskt få säga att jag är stolt över mig själv. Över att jag klara detta. Från början var det bara 8 veckor och inte ens det trodde jag att jag skulle orka. Men nu är 12.e och förhoppningsvis sista veckan gjord, en känsla jag inte kan förklara.
Jag och Michela fick för oss att gå ut igår, nyktra.. och precis det gjorde vi. Vi gick ut nyktra och ja, vi kom faktiskt också hem nyktra.
En lyckad kväll från början till slut, dans hela kvällen. Kan det bli annat till den musiken? We like..
Tack för den kvällen Michela, jag behövde den. Jag är så glad att jag har dig ska du veta, Kärlek till dig hjärtat mitt <3
Förövrigt är jag sjukt förbannad över resultatet i idol igår.. DANIEL, MIN GUD, ÅKTE UT!!! Det kan inte vara sant.
Tur för mig att jag och Martin inte hade kvar vårat vad denna vecka också, men osis för Martin. Hihi.
Klockan är 21.30, det är fredag och jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. BRA CECILIA!
Men nu ska jag avrunda här, innan det blir för mycket gojja.
Ha en nice kväll.
/C
