Minnen..
Ja, så va det fredag igen. Veckorna rullar på så fort nu för tiden tycker jag.
Denna vecka har i och för sig varit väldigt långdragen för min del, med tanke på min smärta.
Det är bara 2 veckor kvar till Jullov nu, och inte mycket mer kvar till Julafton. Vart är julstämningen?
Det är helt sjukt egentligen. Denna termin har jag varit i skolan max 3 hela skolveckor, sen lite då och då, utöver det. Resten av tiden har jag tillbringat på sjukhus eller hemma i sängen p.g.a. smärta.
I alla fall, jag är piggare idag, det är jag, jag fick några timmars sömn i natt, vilket var väldigt skönt. Visst, smärtan är kvar, men jag kan hantera den. Jag är fortfarande väldigt seg och svag, men det kan jag också leva med.
Jag hoppas verkligen att jag är på benen igen nästa vecka, när Anastasia äntligen fyller 18. Det måste ju firas <3 Gumman, jag ska verkligen göra allt för att vara piggare då!
Har nyss kollat på Idolfinalen, inväntar nu resultatet. Om jag får bestämma, så tycker jag att Marie ska vinna. Hon är en fantastisk sångerska. Amanda är också sjukt duktig, men hennes röst har jag svårt för ibland.
Igår kväll så hade jag en väldigt trevligt konversation med Johan, som jag träffade i Thailand i våras. Vi pratade om typ allt och lite till, vilket va otroligt skönt.
Det fick mig också att tänka tillbaka på Thailand resan. Åh, jag längtar verkligen tillbaka. Alltså, allt där nere var så lätt, man levde verkligen för stunden, And that's it liksom.
Jag hade två helt underbara veckor där, den första veckan var något utöver den andra. Jag spenderade min tid med Johan, och även Markus. Jag kan inte säga annat än att: Jag saknar er killar.
Vi pratade minnen, fina minnen. Som hans sista kväll i Thailand, på stranden i solnedgången, och även soluppgången, mycket mysig kväll! Okej, NÅGOT alkoholpåverkade, men vafan då!
Han tyckte att jag skulle komma upp till Sthlm snart igen, vilket jag tycker är en väldigt bra idé. Han tyckte även att jag skulle ta med mina tjejkompisar, vilket jag tyckte lät ännu bättre. Jag är på!
Ja och det hela resulterade i att jag började tänka tillbaka på sthlms-helgen jag hade med Malin och Michel. Hur grymt kul va inte det då?
Alltså, jag skulle kunna göra väldigt mkt för att få den helgen tillbaka. Jag saknar det så sjukt mycket. Vi måste bara göra om det. VI MÅSTE!
Oj, vad mycket minnen det blev helt plötsligt. Men ja, dem finns ju alltid där!
Ska avsluta detta inlägget med att säga tack till mina vänner som verkligen visar att dem bryr sig och verkligen har stöttat mig genom allting. Ni är guld värda och ni vet vilka ni är <3
Jag älskar er för alltid !
