Återfall
Jag börjar bli riktigt jäkla dålig på det här med uppdatering av bloggen alltså.
Jag har svårt att hitta motivation till nästan allting nu för tiden känns det som, skolan ska vi inte ens prata om. Jag ligger efter väldigt mycket efter min långa sjukskrivning och behandling, inte riktigt orkat jobba ikapp, det känns tungt.
Det lär ju inte bli bättre av att jag nu blivit sämre igen, typiskt va! Behandlingen har alltså uppenbarligen inte hjälpt någonting, 12 veckor helt bortkastade. Det känns riktigt jobbigt.
Började känna av vissa tendenser redan sista behandlingsdagarna, men trodde nog att det va ren inbillning, men tydligen inte. I helgen slog det till, hastigare än vanligt och jag kände mig riktigt dålig och hade riktigt ont.
Pappa ringde läkaren idag, och nu är vi i full gång igen. Nya mediciner är insatta, kör på med dem, och ser om det hjälper! Bara att bita ihop, som alla säger! Känns dock som jag bitit ihop alldeles för länge nu, när ska jag få någon medgång?
Utöver mitt hastiga återfall i helgen, så måste jag säga att fredagen bjöds på mycket av allting faktiskt. Va ute med Michaela, Johanna, Hanna och Emelie, mötte även Dinova och Sandra inne på krogen.
R var också där, är du underbar eller?
Ja som sagt, kvällen bjöds på mycket av allting typ; Tårar, glädje, "Kärlek"(?), Flirt, Dans, Sång, ALKOHOL i stora mängder... Johanna?!
Vaknade på lördagen med en fruktansvärd bakfylla, fy satan! Blev dock aningen bättre efter några söting-sms, en dusch och en busstur till avsändaren av söting-sms:en.!
Men sen, senare på kvällen, ja då kom återfallet och oj va dåligt jag mådde och vad ont jag hade =( Och nu är det som det är.
Ryktades om att någon skulle vara ensam hemma i helgen och är sugen på utgång igen? Herregud, vad vill du mig kvinna? Försöker du få mig till att bli alkoholist? Måste i och för sig erkänna att det låter lite lockande.. Jag har inte haft tråkigt en enda helg nu det senaste, så varför skulle det bli tråkigt i helgen? Dessutom har jag faktiskt lyckats gå ut nykter och haft minst lika roligt ändå, så varför inte?
I nuläget är jag väldigt, väldigt förvirrad gällande vissa saker.
Jag tänker inte sitta och vänta på någonting, som jag inte ens vet vad det är jag väntar på.
Det tar på mig också, jag kan inte ens lita på dig och jag tvivlar på nästan allting du säger och gör, det kan väl inte vara rätt?
Det jag håller på med, är så emot vad jag tycker egentligen. Vi gör så fel, eller snarare du gör så fel... jag tror inte jag vill vara delaktig i det.
Och DU kommer tillbaka in i mitt liv igen, vilket absolut inte gör situationen lättare för mig. Jag vet inte vad jag ska tro, vad jag ska låta mig själv känna och hur långt jag ska våga gå.
Du behandlar mig som jag alltid velat bli behandlad, men ändå så har du sårat mig så mycket tidigare, så varför inte igen?
Ååh, jag vet varken in eller ut känns det som. Kanske borde jag lägga ner allt som har med det att göra? Det slutar ju aldrig bra ändå.. eller gör de det?
Oj, detta blev visst ett långt inlägg, längre än jag trodde det skulle bli när jag började skriva.
Så nu ska jag avsluta detta inlägg, som ni säker under hela tiden ni läst, undrat "När fan ska hon sluta gnälla egentligen", haha.. ja, nu ska jag sluta gnälla!
Ha en bra kväll!
/C
